Den andra uppgiften som vi har fått handlar om könsbyte. Vi ska fundera över hur vårt liv, våra intressen och våra beteendemönster skulle ha förändrats ifall vi fått möjligheten att byta kön. Hur stor del av vår personlighet är beroende av könet?

Att sätta sig in i situationen att jag skulle vara en kille trodde jag från början skulle bli väldigt enkelt. Det finns ju så många saker som killar gör men som inte tjejer håller på med, trodde jag. Men faktum är att det inte visade sig vara speciellt lätt. Man kan tro att killar och tjejer är raka motsatsen till varandra, men när man tänker efter så är det nog inte så. Det finns säkert många saker som tjejer aldrig skulle få för sig att göra, men som killar gör utan att ens behöva tänka efter. Samma sak gäller säkert tvärtom också. Men jag tror faktiskt inte att majoriteten av alla killar och alla tjejer är speciellt olika. För är vi inte egentligen väldigt lika i grund och botten? Skulle det inte kunna vara så att vi i själva verket tänker på samma sätt, men att vi formas till att göra olika saker tack hur vårt samhälle är uppbyggt? Nåväl, det är bara en teori. Om det stämmer eller inte, det har jag ingen aning om.

Undra hur mitt liv hade sett ut ifall jag hade varit en kille? Hur hade jag betett mig och varför? Jag tror att mitt beteende skulle varit ungefär likadant som det är nu. Min attityd hade förhoppningsvis varit densamma, och jag hade förmodligen haft liknande åsikter som jag har idag. Som person är jag väldigt mån om mitt utseende. Ifall jag själv inte tycker att jag ser bra ut, så sjunker min självkänsla ner på botten. Jag tror att det skulle vara likadant för mig även ifall jag vore en kille. Skillnaden hade bara varit att jag som kille inte hade sminkat mig, eftersom det inte hör till våra naturliga normer.

Jag tror inte att personligheten är beroende av könet. Vi är alla individer, och att vi hela tiden mäts som män och kvinnor har blivit till en stor överdrift. Visst, vi är födda med olika gener, vilket grundar sig i att vi ser olika ut. Men vår personlighet är något som vi har byggt upp med hjälp av vår uppfostran och samhället som vi lever i. Det som man lärde sig när man var liten, sitter kvar när man vuxit upp och blivit stor. Även uttrycket "man blir som man umgås" tror jag stämmer till en viss del. Människan anpassar sig efter omgivningen, precis som alla andra djur också gör.

I stora drag så tror jag alltså att mitt liv hade sett ganska oförändrat ut. Jag hade spenderat minst tjugo minuter framför spegeln varje morgon, gått till skolan och gjort mitt bästa varje dag, umgåtts lika mycket med mina vänner som jag gör nu för tiden och troligtvis ägnat lika mycket tid framför datorn som jag alltid brukar göra. Förr i tiden brukade jag dansa på dansskola, vilket är något som jag troligtvis inte hade gjort som kille. Jag kopplar t.ex. fotboll och innebandy som två manliga sporter, och chansen att mitt intresse hade legat där är stor. Det tror jag eftersom att jag redan som tjej tycker att båda sporterna är intressanta att titta på.

Ifall jag fått möjligheten att byta kön, så hade jag aldrig tagit den chansen. Jag kan inte uttrycka mig om hur det är att vara kille, för det har jag inga erfarenheter av. Men i dagens läge så är jag helnöjd med att jag föddes till kvinna, och det är inget som jag vill byta bort!

Ha en fortsatt bra kväll, Sara

Vår första uppgift är att skriva om mäns och kvinnors beteenden, värderingar, förutsättningar och villkor. Vilka skillnader finns det och vad beror de på? Hur mycket beror det på biologiska skillnader och hur mycket beror det på vår uppfostran och samhällets normer?

Jag tror att det alltid har funnits skillnader mellan män och kvinnor i historien. Förut hade kvinnor det väldigt mycket sämre ställt än vad männen hade det. Bara tanken på att de inte hade någon rösträtt bevisar hur otroligt lite kvinnor hade att säga till om. Kvinnor ansågs "mindre värda", vilket är något som vi i dagens samhälle har lagt på en helt ny nivå.

Att män och kvinnor har olika roller i vårt samhälle är något som vi aldrig kommer att slippa. Men redan idag, bara 87 år efter att kvinnor fick rösträtt i Sverige, har vi kommit långt i vår utveckling för jämställdhet. Trots det finns det många saker som går att förbättra.

Det finns så många förutfattade meningar, dock även om andra saker, som vi kan arbeta bort. Samma sak är det gällande stereotyper, de måste bort. Det sägs att vi alla föds som individer och att vi ska behandlas därefter, men jag måste tyvärr säga att det inte är så. För redan vid födseln, eller vid den tidpunkt då könet bestäms, har man en förutbestämd stereotyp om hur barnet ska och kommer att bli. Är det en pojke, då kommer han att spela fotboll. Är det en flicka, då kommer hon att dansa eller rida.
Stereotyperna måste bort!

Jag tror inte att män och kvinnor beter sig på samma sätt i lika situationer. Det beror nog dels mycket på status (i alla fall för männen), men även på hur vi blivit uppfostrade att handla i olika situationer. Ifall man alltid har fått höra att problem löses lättare med våld än genom att prata om det, så blir självklart effekten av det att man löser problem med våld istället för med ord. Gällande status så kan man ta det omtalade exemplet att det kvinnor är mer känslosamma än män. Män gråter inte eftersom det sänker deras status och de kan då uppfattas som svaga och ynkliga. Men vad är skillnaden ifall en kvinna gråter eller ifall en man gråter? Borde inte båda könen uppfattas som lika svaga?

Att vi behandlas olika beroende på vilket kön vi är, tror jag har lett till att vi beter oss olika. Men jag tror inte att våra värderingar och åsikter har något att göra med ifall vi är kvinna eller man. Jag tror att det beror mycket på hur stor erfarenhet man har och hur insatt man är i ämnet. Sedan finns det säkert undantag då man kan koppla en värdering till könet, t.ex. majoriteten av alla kvinnor tycker att romantiska dramafilmer är bra. Men jag tror inte att det är speciellt vanligt i längden.

Jag kanske gled lite från ämnet nu, eftersom jag inte tycker att män och kvinnors åsikter har så jättemycket med jämställdhet att göra. Det blir förmodligen en jämställdhetsfråga eftersom man jämför män och kvinnors så pass mycket som man gör, vilket betyder att även åsikterna jämförs. Däremot tycker jag att de olika förutsättningar och villkor som finns mellan könen är något som är mer intressant att diskutera, samt något som har mycket mer att göra med jämlikhet. Att vi har olika förutsättningar beroende på vilket kön vi har är ett faktum. Är du kvinna anses du inte vara lika stark eller tålig som en man. Män anses ofta kunna ta mer ansvar och får det då lättare inom arbetslivet. Det är redan solklart att ifall en man och en kvinna söker exakt samma chefsjobb, så blir det mannen som får jobbet, även ifall kvinnan är mer berättigad. Samma sak är det när det gäller invandrare, de har inte samma villkor som resten av vår befolkning, trots att utbildningen kanske är densamma. Kanske beror det på att det oftast är en man anställer, och han i så fall har lättare för att samarbeta med någon av samma kön. Men varför är det så? Om nu Sverige är världens mest jämställda land, varför har då män och kvinnor fortfarande olika förutsättningar? Jag tror aldrig att vi kommer komma ifrån den biten. Jag tror att de stereotyper som finns idag, de kommer alltid att finnas kvar. Vi kommer kanske kunna arbeta bort en hel del av det, men någonstans i bakhuvudet så kommer man alltid ha en uppfattning om att det är si eller så.

Som ni säkert redan har förstått så tycker jag att det måste ske en förändring, en förbättring. Män kan inte få högre lön än kvinnor bara för att det ska vara så, och de kan heller inte ha det svårare att skaffa sig ett jobb. Allting bygger i grund och botten på normer som vi själva har byggt upp. Dessa normer måste bort. Vi måste se förbi alla förutfattade meningar, och vi måste ge varandra en chans!

Tack för mig, Sara

Jag föll för grupptrycket och gjorde en skolblogg. Nej, om jag ska vara ärlig så är detta en del av våra uppgifter just nu. Man ska helt enkelt starta en blogg, och därifrån ska man kunna blogga inlägg om världens alla problem (ungefär). Nu lät jag säkert sådär negativ som jag egentligen inte vill låta, och det var inte min mening. För jag gillar att blogga, det vet säkert många av er. Det är bara det att jag vill blogga om sådant som står mig nära hjärtat. Jag vill blogga om saker som intresserar mig, och inte saker som jag blir tvingad att ha en åsikt om (iochförsig så har jag en åsikt om det mesta, så problemet ligger kanske inte just i den biten).

Men, jag ska ge det en chans, jag lovar. Jag har startat upp en skolblogg och jag ska göra mitt bästa för att den ska bli så bra som möjligt. Luta er tillbaka, läs mina inlägg och dela med er av era åsikter!

Ha en bra dag, Sara