Då har jag slutligen kommit till vår sista uppgift när det gäller könsmaktsordningen. Det sägs att Sverige är världens mest jämställda land, men vissa menar att vi har långt kvar till en likabehandling och jämställdhet mellan könen. I detta inlägg ska jag försöka svara på frågan; Hur jämställda är vi i Sverige idag? Jag ska även försöka jämföra Sverige med ett annat land, både med utgångspunkt från statistiska uppgifter och utifrån det jag själv tror.

Så, hur jämställda är vi i Sverige idag? Hur långt har vi egentligen kommit? Jag tror att rättigheterna i samhället har väldigt stor betydelse när man ska avgöra jämställdheten i ett land. Till viss del håller jag med de som menar att vi i Sverige har kommit väldigt långt med jämlik- och jämställdhet, för det har vi. Jag tycker att vi har en bra utbildningsnivå, en bra ekonomi och en bra livssituation. Men jag tycker också att det finns många saker som går att förbättra om man tänker på de olika villkor och förutsättningar som män och kvinnor har. Det är trots allt fortfarande så att männen oftast har högre lön, bättre positioner inom arbetslivet och lättare får sin röst hörd.

Eftersom detta är en blogguppgift som alla elever i årskurs två på vår skola ska göra, ligger det naturligtvis ute många olika bloggar i cyberspace just nu som handlar om jämställdhet. En person som jag tycker har fokuserat på ett väldigt bra ämnesområde är Isabella Thell (http://isabellathell.webblogg.se/, 081001). Hon har tagit upp skillnaderna mellan Sverige och Asien, med koncentration på prostituering. Jag delar till stor del hennes åsikter och argument, men för att göra en egen jämförelse mellan två delar av världen tänkte jag försöka jämföra Sverige och Thailand.

Thailand är ett av de landen som idag har en väldigt hög siffra prostituerade. Man uppskattar att det är omkring 300 000 som prostituerar sig i landet, varav 20 % är barn. Det absolut vanligaste fallet av prostitution grundar sig i fattigdom. Jag kan på ett sätt förstå deras tankesätt - för vilka alternativ har man egentligen när man är född under fattiga förhållanden, har en kort utbildning (eller ingen alls), diskrimineras och bor i ett land där chansen till försörjning är minimal? Valet mellan att svälta ihjäl eller sälja sin äldsta dotter till prostitution är förmodligen ganska naturligt i deras situation. Prostitution är faktiskt olagligt i Thailand, vilket man inte kan tro på grund av hur många som utsätts för det. Men det understöds av kriminella gäng, poliser samt lokala myndighetspersoner eftersom dessa har ett stort intresse för sexindustrin.

Något som man inte kan tro är att kvinnorna utgör ungefär hälften av arbetskraften i Thailand. Däremot har kvinnor i regel sämre lön än män, och de har inga högre ställningar varken inom förvaltning eller näringsliv. Utbildningen i Thailand är förhållandevis bra. De första nio åren är obligatoriska och avgiftsfria, och omkring 94 % av alla barn upp till tolv år går i skolan. I och för sig är ofullbordad skolgång väldigt vanlig och i genomsnitt går inte thailändska barn i skolan mer än åtta år.

Kvinnornas rättigheter har med åren blivit mycket bättre i landet. De har tillgång till samma höga utbildning som män, vårdnad till sina barn och äktenskaplig egendom. Trots det är det långt kvar tills kvinnorna når samma rättighetsnivå som männen.

I Sverige har vi en lag som förbjuder prostituering, vilket innebär att man inte får lov att sälja sig själv eller någon annan för pengar. Eftersom synen på prostituering i Sverige är annorlunda om man jämför med Thailand, så förekommer inte samma typ av sexindustri här.  När det gäller löner och högre positioner inom arbetslivet så ligger kvinnorna sämre till än männen även i Sverige. Trots lika hög, eller högre, kompetens så har inte den svenska kvinnan samma möjlighet som den svenska mannen att kunna nå en bra yrkesroll. Detta är förstås ett problem som hela tiden diskuteras, men som enligt min åsikt alltid kommer att finnas.

Vi är ett relativt jämställt land och vi har kommit långt i vårt arbete för lika rättigheter. Därför måste jag återigen hålla med Isabella om att vi faktiskt fokuserar på fel saker. För vilken betydelse har det att jag som kvinna tjänar några kronor mindre än mina manliga arbetskamrater? Är inte prostitutionen i Thailand, och alla andra länder, ett betydligt större problem som vi faktiskt borde koncentrera oss mer på? Eller vad tycker ni?

Vi hörs, Sara

Källor: http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/080317/55c7f440968aac169e28f53bcb3c8947
/Thailand.pdf (081001)