Dagens geografilektion hann inte ens börja innan den slutade, underligt va? Faktum är att Stefan lät oss jobba hemifrån - den typen av lektioner gillar vi.

Han gav förstås mig en uppgift, en blogguppgift. Så nu ska jag försöka förklara och diskutera vad som är bra respektive dåligt med att blogga. Är det ett bra system som har satts igång när det gäller bloggandet på en del av våra lektioner? Jag ska försöka uttrycka mig så tydligt som möjligt. Men ibland har allt en tendens att bli väldigt luddigt och sammanflytande, men jag ska helt enkelt göra mitt bästa.

Så, vad finns det för fördelar med att blogga i ren allmänhet? Jag kan erkänna att bloggandet hjälpt mig många gånger periodvis i mitt liv. Förut skrev jag dagbok (ni vet en sådan bok med lås som ingen annan än en själv fick lov att öppna), nu skriver jag blogg. Det är ett skitbra sätt att bearbeta saker och ting på, man gör tankar till ord och känner en ovanlig typ av lättnad. Det är ganska svårt att beskriva, eftersom vi alla skriver bloggar och har olika krav på vad som ska finnas med och inte finnas med. Men ni som skriver för att på något sätt få ut någonting som ni gått och grubblat på under en längre tid, ni förstår säkert vad jag menar.

En annan sak som faktiskt också är ganska bra med bloggandet, det är att man får en skrivarvana. Man utvecklar omedvetet ordförrådet desto mer man skriver, vilket är en väldigt bra träning för att senare kunna bli en bra författare eller skrivare.

Dessutom tycker jag att det är väldigt roligt att ta upp ämnen som väcker lite tankar hos folk och drar upp olika argument för och emot. Det är intressant att höra vad andra tycker och tänker om saker som man själv har en stark åsikt om, vilket man ofta får höra i någon kommentar om man skrivit ett inlägg som väcker känslor. På det sättet kan man lätt få igång en diskussion, kanske få andra uppfattningar som man faktiskt inte hade tidigare eller se saker från en annan synvinkel.

Nackdelar är alltid svårare att komma på, eftersom det inte är något som man vanligtvis sitter och funderar över (i varje fall inte jag). Men det är klart, kränkande ord och stötande argument är alltid något som kan vara ett problem. Många tänker väl som så, att min blogg är min blogg och jag får skriva precis vad jag vill i den - så tänkte faktiskt jag till en början. Men sanningen är att vi alla har en hel del skyldigheter när det gäller att yttra sig. I vissa fall får man inte lov att säga precis vad man vill, det är en regel som vi alla måste respektera. Mycket av bloggandet handlar till stor del av respekt. Respekt mot samhället, men framförallt respekt mot alla som individer.

När vi kommer in på frågan om det är ett bra system att använda oss av bloggar på skoltid, måste jag faktiskt säga ja. Jag tycker att det är ett smidigt och enkelt sätt att arbeta på. Det går snabbt och lätt att hitta information och man behöver inte konstant tänka på hur meningarna formuleras, eftersom det inte behöver vara skrivet med korrekt svenska.

Däremot kanske vissa kan tycka att det är aningen jobbigt att allting ska läggas ut offentligt. Är man inte säker i sig själv och det man skriver, så kanske man inte vill att alla andra ska läsa ens arbeten, och då kan det vara jobbigt att behöva lägga ut det på en blogg. Men sådana problem går ju trots allt alltid att lösa, eftersom man troligtvis kan skicka in uppgiften via mail istället. Så i stora drag tycker jag att bloggandet är ett effektivt arbetssätt som vi definitivt ska fortsätta med.

Det var allt för mig, i alla fall för ikväll. Nu ska jag slänga mig i soffan, poppa en skål med popcorn och bara mysa resten av kvällen. För det, det är jag faktiskt värd.

Take care, Sara

Here we go again! Psykologiprov imorgon och jag har verkligen ingen koll på något av kapitlen. Det psykodynamiska perspektivet, beteendeperspektivet, det biologiska perspektivet och det socialkognitiva perspektivet - låter något av det bekant sen innan? Svar nej.

Jag har exakt tre timmar på mig att lära in alla 29 sidorna i boken, stencilen och power-pointen. För klockan nio är det Wallander som gäller. Glöm att jag missar söndagsfilmen på tv4.

Kanske skriver ett lättande inlägg lite senare när jag lärt mig allt som jag måste lära mig. Men annars uppdaterar jag imorgon efter resurstiden, då har jag ändå en timme innan skoldagen börjar på riktigt.

See you later, Sara

Jag säger bara: Äntligen!

Marken är alldeles täckt av vit snö, det är minusgrader ute och vägarna är hala som isbanor. När man promenerar från huset till skolan på morgonen kan man känna doften av röken ur skorstenarna, vilket tyder på att folk eldar på inne i brasan. Julstädningen är gjord och julpyntet är framplockat. Nu är det bara granen som saknas, sen, sen är allt på plats. Jag älskar vintern, kylan, alla varma tröjor, kvällsfikan med glögg och lussebullar, julskivorna, de mörka kvällarna och allt annat som hör julen till. Om man bortser från de otroligt vackra färgerna på hösten, så kan nog vintern vara den finaste årstiden vi har. Eller, vad tycker ni?

Klockan börjar bli mycket. Jag borde egentligen inte vara uppe så här dags med tanke på att skolan står på kö inför morgondagen. Men eftersom tre hela dagar gått till spillo under min feber-period, så krävs det en och annan sen kväll för att ta igen det man missat. Det är ju trots allt fredag imorgon och vem vill sitta hela helgen med psykologiböckerna och plugga huvudet av sig inför provet på måndag? Ja, inte jag i alla fall.

Nej, dags att krypa ner under täcket. Ha en bra helg allihopa!

Godnatt, Sara

Vi har fått i uppgift att välja ett varumärke som vi tycker uttrycker vår personlighet, eller ett varumärke som vi vill bli förknippade med. Sedan ska vi förklara vad som vi tycker är så bra med just det varumärket och vad som är dåligt med att uttrycka den man är genom ett varumärke.

Jag tycker att man kan förknippa mig med Marabou eftersom jag älskar choklad. Det är väl inte precis så att Marabouchoklad uttrycker hur min personlighet är, men jag tror att det påverkar saker och ting runtomkring mig. Jag tror inte att just ett varumärke kan uttrycka hur man är som person, eftersom personligheten inte sitter i t.ex. kläderna. Men om, om någon nu uttrycker sin personlighet genom ett varumärke, så tror jag inte att det är äkta. Det är precis som om man gömmer sig bakom något som man egentligen inte är, ungefär.

Att bli förknippad med Marabou är väl inget som jag vill bli, och det är väl inget som jag blir heller. Men jag äter troligtvis choklad en gång i veckan, minst, och det är något som jag inte hade klarat mig utan. Jag är omedvetet chokladberoende.

MMMmmm... Marabou!

Vi ses och hörs, Sara André

Då har jag slutligen kommit till vår sista uppgift när det gäller könsmaktsordningen. Det sägs att Sverige är världens mest jämställda land, men vissa menar att vi har långt kvar till en likabehandling och jämställdhet mellan könen. I detta inlägg ska jag försöka svara på frågan; Hur jämställda är vi i Sverige idag? Jag ska även försöka jämföra Sverige med ett annat land, både med utgångspunkt från statistiska uppgifter och utifrån det jag själv tror.

Så, hur jämställda är vi i Sverige idag? Hur långt har vi egentligen kommit? Jag tror att rättigheterna i samhället har väldigt stor betydelse när man ska avgöra jämställdheten i ett land. Till viss del håller jag med de som menar att vi i Sverige har kommit väldigt långt med jämlik- och jämställdhet, för det har vi. Jag tycker att vi har en bra utbildningsnivå, en bra ekonomi och en bra livssituation. Men jag tycker också att det finns många saker som går att förbättra om man tänker på de olika villkor och förutsättningar som män och kvinnor har. Det är trots allt fortfarande så att männen oftast har högre lön, bättre positioner inom arbetslivet och lättare får sin röst hörd.

Eftersom detta är en blogguppgift som alla elever i årskurs två på vår skola ska göra, ligger det naturligtvis ute många olika bloggar i cyberspace just nu som handlar om jämställdhet. En person som jag tycker har fokuserat på ett väldigt bra ämnesområde är Isabella Thell (http://isabellathell.webblogg.se/, 081001). Hon har tagit upp skillnaderna mellan Sverige och Asien, med koncentration på prostituering. Jag delar till stor del hennes åsikter och argument, men för att göra en egen jämförelse mellan två delar av världen tänkte jag försöka jämföra Sverige och Thailand.

Thailand är ett av de landen som idag har en väldigt hög siffra prostituerade. Man uppskattar att det är omkring 300 000 som prostituerar sig i landet, varav 20 % är barn. Det absolut vanligaste fallet av prostitution grundar sig i fattigdom. Jag kan på ett sätt förstå deras tankesätt - för vilka alternativ har man egentligen när man är född under fattiga förhållanden, har en kort utbildning (eller ingen alls), diskrimineras och bor i ett land där chansen till försörjning är minimal? Valet mellan att svälta ihjäl eller sälja sin äldsta dotter till prostitution är förmodligen ganska naturligt i deras situation. Prostitution är faktiskt olagligt i Thailand, vilket man inte kan tro på grund av hur många som utsätts för det. Men det understöds av kriminella gäng, poliser samt lokala myndighetspersoner eftersom dessa har ett stort intresse för sexindustrin.

Något som man inte kan tro är att kvinnorna utgör ungefär hälften av arbetskraften i Thailand. Däremot har kvinnor i regel sämre lön än män, och de har inga högre ställningar varken inom förvaltning eller näringsliv. Utbildningen i Thailand är förhållandevis bra. De första nio åren är obligatoriska och avgiftsfria, och omkring 94 % av alla barn upp till tolv år går i skolan. I och för sig är ofullbordad skolgång väldigt vanlig och i genomsnitt går inte thailändska barn i skolan mer än åtta år.

Kvinnornas rättigheter har med åren blivit mycket bättre i landet. De har tillgång till samma höga utbildning som män, vårdnad till sina barn och äktenskaplig egendom. Trots det är det långt kvar tills kvinnorna når samma rättighetsnivå som männen.

I Sverige har vi en lag som förbjuder prostituering, vilket innebär att man inte får lov att sälja sig själv eller någon annan för pengar. Eftersom synen på prostituering i Sverige är annorlunda om man jämför med Thailand, så förekommer inte samma typ av sexindustri här.  När det gäller löner och högre positioner inom arbetslivet så ligger kvinnorna sämre till än männen även i Sverige. Trots lika hög, eller högre, kompetens så har inte den svenska kvinnan samma möjlighet som den svenska mannen att kunna nå en bra yrkesroll. Detta är förstås ett problem som hela tiden diskuteras, men som enligt min åsikt alltid kommer att finnas.

Vi är ett relativt jämställt land och vi har kommit långt i vårt arbete för lika rättigheter. Därför måste jag återigen hålla med Isabella om att vi faktiskt fokuserar på fel saker. För vilken betydelse har det att jag som kvinna tjänar några kronor mindre än mina manliga arbetskamrater? Är inte prostitutionen i Thailand, och alla andra länder, ett betydligt större problem som vi faktiskt borde koncentrera oss mer på? Eller vad tycker ni?

Vi hörs, Sara

Källor: http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/080317/55c7f440968aac169e28f53bcb3c8947
/Thailand.pdf (081001)

Den andra uppgiften som vi har fått handlar om könsbyte. Vi ska fundera över hur vårt liv, våra intressen och våra beteendemönster skulle ha förändrats ifall vi fått möjligheten att byta kön. Hur stor del av vår personlighet är beroende av könet?

Att sätta sig in i situationen att jag skulle vara en kille trodde jag från början skulle bli väldigt enkelt. Det finns ju så många saker som killar gör men som inte tjejer håller på med, trodde jag. Men faktum är att det inte visade sig vara speciellt lätt. Man kan tro att killar och tjejer är raka motsatsen till varandra, men när man tänker efter så är det nog inte så. Det finns säkert många saker som tjejer aldrig skulle få för sig att göra, men som killar gör utan att ens behöva tänka efter. Samma sak gäller säkert tvärtom också. Men jag tror faktiskt inte att majoriteten av alla killar och alla tjejer är speciellt olika. För är vi inte egentligen väldigt lika i grund och botten? Skulle det inte kunna vara så att vi i själva verket tänker på samma sätt, men att vi formas till att göra olika saker tack hur vårt samhälle är uppbyggt? Nåväl, det är bara en teori. Om det stämmer eller inte, det har jag ingen aning om.

Undra hur mitt liv hade sett ut ifall jag hade varit en kille? Hur hade jag betett mig och varför? Jag tror att mitt beteende skulle varit ungefär likadant som det är nu. Min attityd hade förhoppningsvis varit densamma, och jag hade förmodligen haft liknande åsikter som jag har idag. Som person är jag väldigt mån om mitt utseende. Ifall jag själv inte tycker att jag ser bra ut, så sjunker min självkänsla ner på botten. Jag tror att det skulle vara likadant för mig även ifall jag vore en kille. Skillnaden hade bara varit att jag som kille inte hade sminkat mig, eftersom det inte hör till våra naturliga normer.

Jag tror inte att personligheten är beroende av könet. Vi är alla individer, och att vi hela tiden mäts som män och kvinnor har blivit till en stor överdrift. Visst, vi är födda med olika gener, vilket grundar sig i att vi ser olika ut. Men vår personlighet är något som vi har byggt upp med hjälp av vår uppfostran och samhället som vi lever i. Det som man lärde sig när man var liten, sitter kvar när man vuxit upp och blivit stor. Även uttrycket "man blir som man umgås" tror jag stämmer till en viss del. Människan anpassar sig efter omgivningen, precis som alla andra djur också gör.

I stora drag så tror jag alltså att mitt liv hade sett ganska oförändrat ut. Jag hade spenderat minst tjugo minuter framför spegeln varje morgon, gått till skolan och gjort mitt bästa varje dag, umgåtts lika mycket med mina vänner som jag gör nu för tiden och troligtvis ägnat lika mycket tid framför datorn som jag alltid brukar göra. Förr i tiden brukade jag dansa på dansskola, vilket är något som jag troligtvis inte hade gjort som kille. Jag kopplar t.ex. fotboll och innebandy som två manliga sporter, och chansen att mitt intresse hade legat där är stor. Det tror jag eftersom att jag redan som tjej tycker att båda sporterna är intressanta att titta på.

Ifall jag fått möjligheten att byta kön, så hade jag aldrig tagit den chansen. Jag kan inte uttrycka mig om hur det är att vara kille, för det har jag inga erfarenheter av. Men i dagens läge så är jag helnöjd med att jag föddes till kvinna, och det är inget som jag vill byta bort!

Ha en fortsatt bra kväll, Sara

Vår första uppgift är att skriva om mäns och kvinnors beteenden, värderingar, förutsättningar och villkor. Vilka skillnader finns det och vad beror de på? Hur mycket beror det på biologiska skillnader och hur mycket beror det på vår uppfostran och samhällets normer?

Jag tror att det alltid har funnits skillnader mellan män och kvinnor i historien. Förut hade kvinnor det väldigt mycket sämre ställt än vad männen hade det. Bara tanken på att de inte hade någon rösträtt bevisar hur otroligt lite kvinnor hade att säga till om. Kvinnor ansågs "mindre värda", vilket är något som vi i dagens samhälle har lagt på en helt ny nivå.

Att män och kvinnor har olika roller i vårt samhälle är något som vi aldrig kommer att slippa. Men redan idag, bara 87 år efter att kvinnor fick rösträtt i Sverige, har vi kommit långt i vår utveckling för jämställdhet. Trots det finns det många saker som går att förbättra.

Det finns så många förutfattade meningar, dock även om andra saker, som vi kan arbeta bort. Samma sak är det gällande stereotyper, de måste bort. Det sägs att vi alla föds som individer och att vi ska behandlas därefter, men jag måste tyvärr säga att det inte är så. För redan vid födseln, eller vid den tidpunkt då könet bestäms, har man en förutbestämd stereotyp om hur barnet ska och kommer att bli. Är det en pojke, då kommer han att spela fotboll. Är det en flicka, då kommer hon att dansa eller rida.
Stereotyperna måste bort!

Jag tror inte att män och kvinnor beter sig på samma sätt i lika situationer. Det beror nog dels mycket på status (i alla fall för männen), men även på hur vi blivit uppfostrade att handla i olika situationer. Ifall man alltid har fått höra att problem löses lättare med våld än genom att prata om det, så blir självklart effekten av det att man löser problem med våld istället för med ord. Gällande status så kan man ta det omtalade exemplet att det kvinnor är mer känslosamma än män. Män gråter inte eftersom det sänker deras status och de kan då uppfattas som svaga och ynkliga. Men vad är skillnaden ifall en kvinna gråter eller ifall en man gråter? Borde inte båda könen uppfattas som lika svaga?

Att vi behandlas olika beroende på vilket kön vi är, tror jag har lett till att vi beter oss olika. Men jag tror inte att våra värderingar och åsikter har något att göra med ifall vi är kvinna eller man. Jag tror att det beror mycket på hur stor erfarenhet man har och hur insatt man är i ämnet. Sedan finns det säkert undantag då man kan koppla en värdering till könet, t.ex. majoriteten av alla kvinnor tycker att romantiska dramafilmer är bra. Men jag tror inte att det är speciellt vanligt i längden.

Jag kanske gled lite från ämnet nu, eftersom jag inte tycker att män och kvinnors åsikter har så jättemycket med jämställdhet att göra. Det blir förmodligen en jämställdhetsfråga eftersom man jämför män och kvinnors så pass mycket som man gör, vilket betyder att även åsikterna jämförs. Däremot tycker jag att de olika förutsättningar och villkor som finns mellan könen är något som är mer intressant att diskutera, samt något som har mycket mer att göra med jämlikhet. Att vi har olika förutsättningar beroende på vilket kön vi har är ett faktum. Är du kvinna anses du inte vara lika stark eller tålig som en man. Män anses ofta kunna ta mer ansvar och får det då lättare inom arbetslivet. Det är redan solklart att ifall en man och en kvinna söker exakt samma chefsjobb, så blir det mannen som får jobbet, även ifall kvinnan är mer berättigad. Samma sak är det när det gäller invandrare, de har inte samma villkor som resten av vår befolkning, trots att utbildningen kanske är densamma. Kanske beror det på att det oftast är en man anställer, och han i så fall har lättare för att samarbeta med någon av samma kön. Men varför är det så? Om nu Sverige är världens mest jämställda land, varför har då män och kvinnor fortfarande olika förutsättningar? Jag tror aldrig att vi kommer komma ifrån den biten. Jag tror att de stereotyper som finns idag, de kommer alltid att finnas kvar. Vi kommer kanske kunna arbeta bort en hel del av det, men någonstans i bakhuvudet så kommer man alltid ha en uppfattning om att det är si eller så.

Som ni säkert redan har förstått så tycker jag att det måste ske en förändring, en förbättring. Män kan inte få högre lön än kvinnor bara för att det ska vara så, och de kan heller inte ha det svårare att skaffa sig ett jobb. Allting bygger i grund och botten på normer som vi själva har byggt upp. Dessa normer måste bort. Vi måste se förbi alla förutfattade meningar, och vi måste ge varandra en chans!

Tack för mig, Sara

Jag föll för grupptrycket och gjorde en skolblogg. Nej, om jag ska vara ärlig så är detta en del av våra uppgifter just nu. Man ska helt enkelt starta en blogg, och därifrån ska man kunna blogga inlägg om världens alla problem (ungefär). Nu lät jag säkert sådär negativ som jag egentligen inte vill låta, och det var inte min mening. För jag gillar att blogga, det vet säkert många av er. Det är bara det att jag vill blogga om sådant som står mig nära hjärtat. Jag vill blogga om saker som intresserar mig, och inte saker som jag blir tvingad att ha en åsikt om (iochförsig så har jag en åsikt om det mesta, så problemet ligger kanske inte just i den biten).

Men, jag ska ge det en chans, jag lovar. Jag har startat upp en skolblogg och jag ska göra mitt bästa för att den ska bli så bra som möjligt. Luta er tillbaka, läs mina inlägg och dela med er av era åsikter!

Ha en bra dag, Sara